För er som inte vet vad fas3 är!
Det moderna slaveriet i Sverige!
Fas 3 är en återvändsgränd där man hänvisas till att jobba gratis. I stället för att ge människor nya chanser till jobb så riskerar de att permanent utestängas från arbetslivet. Sverige förtjänar en regering som sätter jobben främst, skriver Ylva Johansson (S) i en replik.
I DN Debatt (20/1) meddelade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström att regeringen backar från sin tidigare ståndpunkt att de företag som tar emot arbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantins Fas 3 inte behöver kontrolleras. Regeringen har tydligen insett att man under lång tid har tvingat ut människor för att arbeta gratis även hos rena skojarföretag som samtidigt har fått betalt från staten. Kritiken från mig och många andra har gett resultat: nu ska det bli kontroll av kvalitet och seriositet hos företagen. Det är en välkommen omvändelse.
Det mest anmärkningsvärda är att Engström är nöjd. Om man bara får en bättre kontroll så ser hon inga problem med regeringens arbetsmarknadspolitik.
Trots att vi nu har en bred och stark uppgång på arbetsmarknaden så ökar antalet långtidsarbetslösa som hänvisas till Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) med ca 5 000 personer i månaden. Namnet är ett rent skämt – 96 procent av dem som deltar får varken jobb eller utveckling. Bara 4 procent av de cirka 90 000 långtidsarbetslösa i JUG får en aktiv insats som kan leda till jobb. I stället hänvisas man till att passivt vänta på att dagarna tickar iväg och man hamnar i Fas 3. Fas 3 har visat sig vara en veritabel rutschkana bort från den reguljära arbetsmarknaden.
Fas 3 utnyttjar de arbetslösa
De som pinat sig igenom Fas 1 och 2 i jobb- och utvecklingsgarantin och hamnar i Fas 3 tvingas utföra gratisarbeten hos arbetsgivare eller ideella organisationer, till ett aktivitetsstöd på 65 procent av tidigare lön. De deltagare som i Fas 1 och 2 erhållit det lägsta stödet på 223 kronor per dag som utbetalas till dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning, går miste om detta stöd när de går in i Fas 3 och tvingas helt förlita sig till kommunalt försörjningsstöd. Samtidigt tvingas de utföra gratis arbete åt anordnarna.
Som om inte detta vore nog, så har anordnarna dessutom rätt till betalning för det arbete som Fas 3-deltagarna utför åt dem, 225 kronor per person och dag. Det utgör verkligen pricken över i när det gäller att förnedra dessa människor. Kontrollen över hur Fas 3-pengarna till anordnarna används och var de slutligen hamnar verkar vara obefintlig. Fas 3 och de långtidsarbetslösa tycks ha blivit en ekonomisk mjölkko för oseriösa arbetsgivare och föreningar.
Kontrollen över de arbetslösa har däremot bara ökat genom åren trots att arbetslöshetsförsäkringen hackats sönder fullständigt, inledningsvis av Socialdemokraterna med samarbetspartier. På den tiden som Sverige hade en arbetarrörelse så fanns det en utförsäkringsgaranti mot utförsäkring ur a-kassan, vilken utgjorde en spärr mot den fattigdom som dagens människor, både vuxna och barn i Sverige, hamnar i. Förr fanns även beredskapsarbeten som gick under parollen ”Samhällsnyttigt arbete till marknadsmässig lön”.
Mitt förslag är att lägga ner Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen – IAF, jobb- och utvecklingsgarantin, samt delar av Arbetsförmedlingen och istället omdirigera dessa medel till samhällsnyttiga beredskapsarbeten som kvalificerar till a-kassa. Dessa beredskapsarbeten skulle kunna innebära renhållning inom kommunala parker, att gå ut med rullstolsburna pensionärer från äldreboenden, hjälpa äldre som bor hemma med inköp av livsmedel eller skötsel av trädgårdar.
February 10th, 2012 in
Uncategorized
