Sitter och skriver uppsats.

Att få bryta av arbetslösheten med att vara studerande har både varit kul, jobbigt. Som snart en 50-åring, sätta sig in i att läsa/plugga har inte varit lätt.  Att dessutom ha en diagnos med dyslexi har inte gjort det lättare. Jag har studerat under tre olika utbildningsformer. Komvux, folkhögskolan och högskolan. Att ha varit studerande i alla tre har gett mig hjälp i mitt arbete i kursen Vuxenpedagogik på MDH i Eskilstuna.

Jag som arbetslös har hävdat att jag har ingen chans eftersom jag inte har någon högre form av utbildning. Men jag har fått höra: att jag som har så mycket erfarenhet ska väl inte ha svårt… joo. På ett CV är erfarenhet inte värt ett smack. Där ska du rada upp dina fina utbildningar och helst också haft lång erfarenhet av yrkeslivet. Jag sitter här och ska skriva uppsats om vuxenstudier, motivation. Hur motiverar men vuxna att studera i dessa tider?? Jag kan ju bara relatera till mig själv. Antingen så tar du FAS 3, och för er som inte vet vad det är: svenska slaveriet. Du jobbar hos en arbetsgivare utan lön, utan det är han som får 5000Kr / månad i bidrag för mig. Detta tvingade val, som också diskuteras i studielitteraturen gör att jag försökte prova på studier igen. Jag behövde få betyg i NA a och b. I litteraturen menar man: att som vuxen väljer väl du själv! Men gör du det i detta läge?? Vi pratar om det livslånga lärandet, att höja kompetensen på svenska befolkningen och skapa ett demokratiskt samhälle. Men är det ett demokratiskt samhälle när vi tvingas in i olika val/tvång? Regler gör också att du kan inte studera hur länge som helst. Från den dagen du fyller 54 år så är du en utdöende ras. Om du nu vill studera och hunnit bli 54 år så har du inga rättigheter till studiemedel. Vaddå livslångt lärande? Att  vara över54 år och vara arbetslös och VILL, vilka val finns?? Ja, om du är ekonomiskt oberoende så finns väl valmöjligheten. Och det gäller väl det mesta här i samhället, så länge du har pengar löser det sig!

Jag tänkte citera ur min studielitteratur: ”Den individ som av de politiska institutionerna inte anses ha de kunskaper som krävs för att klara sig i dagens samhälle (t.ex. definieras socialbidragstagare, arbetslösa, och invandrare som riskgrupper) och som väljer bort vuxenstudier för också räkna med att bli betraktad som ett problem av rådgivare och andra, speciellt om man blir arbetslös (Paldanius 2002, SOU 1998:51).”

Här fick man det bekräftat det som man har gått och tjatat om… vad säger man??? Men jag har bestämt mig! Jag vill studera. Idag under nyheterna så ringlar sig text raden: Mera arbetslösa i Sverige. Suck! Men även om jag  har bestämt mig så begränsas jag av regler och bestämmelser. Den utbildning som jag helst vill gå, som är en 3-årig högskole utbildning, kan jag inte gå. NÄ, jag är inte berättigad till att få ta studielån så länge.. ja ha,, men är det inte jag som betalar tillbaka sen då?? För er som tror att studielånen försvinner  efter ett tag, så kan jag säga att så är det inte. Nu får du en bestämd tid som du måste betala tillbaka dina lån. Nu måste jag göra ett annat val av studier, nått som berättigar till studielån. Och tiden rinner ut… Eller sagt, det livslånga lärandet finns inte längre?! Kanske lärandet som sker via livet som kan vara erfarenheter.

Are we lost??

So much heaven, so much hell!

so much pain….