Livlångt lärande.

Det pratas om att vi ska ha ett livlångt lärande. Att uppgradera sina kunskaper, bli mer kompetenta.. men hur ska detta gå till när man blir hindrad?

Jag ringer ett samtal pga av en kallelse från AF. Mycket intressant… efter att försökt få tag i arbetsförmedlare via direkt nr och mail i två dagar så ger jag mig på växeln. På min kallelse till AF står det: kan jag inte infinna mig så kan jag ringa växel och meddela det. Men jag vill veta om jag kan komma senare för att jag har äntligen lyckats få en tid till yrkesvägledare på MDH vid samma tid. Personen som jag pratar med på AF växel säger att: det är inte ett tillräckligt starkt skäl till att inte komma till gruppmötet. NEHE.. Hon fortsätter: det ska vara ett jobb, JAHA,, men detta rör sig om en utbildning som kan ge mig ett jobb förhoppningsvis.. Så med andra ord så tycker AF att det är viktigare att gå på gruppmötetn med andra deprimerade FAS 3 i stället för att försöka få ordning på sin tillvaro. Är det inte ett livslångt lärande vi pratar om..? Där staten, samhället vill ha utbildad befolkning så vi kan vara konkurrenskraftiga, hänga med utvecklingen, ha kompetent utbildad arbetskraft. Det rimmar illa… Så dom vill inte att jag ska blir mer kompetent då??