Happy felting may day!!

Happy felting May day.

En kreativ lördag i ullens tecken, där vi tovar liten matta i mongolernas fotspår.

Lördag 18 Maj kl 10-19

IOGT Lillagatan  Torshälla.

Vi tovar, får inspiration av Mongolerna, och gör oss en liten matta med naivt motiv. Vi låter solen värma vårt ansikte och låter barfota fötter rulla ”mattan”.

Naivism, en riktning inom den modernkonsten som anknyter till barnens och folkkonstens naiva konstskapande. Naivismen bygger på att återfå förmågan att betrakta världen genom barnets eller den oskolades ögon. Det naivistiska är det som karaktäriseras av det enkla och barnlika.

 

I lördags tovningen ingår:

Grundmaterial till mattan,0,5kg. vit Rya ull

Förmiddags fika med ost och kex.

Sopplunch med smörgås.

Eftermiddags fika med fika bröd.

Gemensam middag, ta med egen mat.

Kostnad: 1000 kr

 

Vad man bör ta med sig: Hink, såpa, handdukar, bubbelplast, vitt el. ljust bomullstyg: 70cm*140cm, tuschpenna, egen ull: färgad, svart till konturer, enfärgad till bård och lockar till dekoration. 80 cm rundstav, Barn / barnslig teckning och ett barna sinne.

Välkommen med er anmälan till mig, Käthie på: studiofaber@studiofaber.se

Senast 14/4  OBS: max 8 deltagare.

Inbetalning via inbetalnings kort från NBV ( kommer på posten)

 

Kramar  Käthie

 

Mongoliet (2,8 miljoner människor  på en yta 3 x Sveriges) har ett klimat som liknar vårat men det är mer extremt – varmare på sommaren och kanske -50 grader på vintern. Utan fåret och ullen skulle människorna där inte överleva. Ullen är inte bara kläder och tyger utan även ett byggnadsmaterial. ”Jurta” heter mongolernas bostad som består av en flätad träkonstruktion som täcks med tjock tovad filt. Den kan snabbt monteras ner när nomadfolket behöver förflytta sig. Mongolerna har en uråldrig tradition att filta ull. Kunskapen om denna höll nästan på att försvinna under kommunisttiden 1921-1990. I små byar långt borta i de höga bergen fanns de människor som fortfarande hade kunskaper om filtning och traditionell tillverkning. I smyg hade de bevarat sina kunskaper och nu kunde de dokumenteras och åter läras ut.