Valborg med maskinen!

Valborg med bra musik och trevligt sällskap! Vi började kvällen med att ta en öl på Eskilstuna ölkultur. Öl klubben har öl som härrör Eskilstuna med omnejd.

Man kan bl.a välja mellan:

När vi hade intagit varsin öl, knalla vi vidare till Lokomotivet där själva tillställningen skulle vara. Det  var buffé, kall grå daskig spiral makaroner som låg en skål och så allmänt tråkiga ut,  kallrökt lax, potatis sallad, nått kött, sås och sallad…..Ja, vi kom ju inte för matens skull precis, utan kvällens höjd punkt var att Rock´n roll machine som skulle spela. Gruppen består denna gång av:

Bandet:
Sång, Tomas “Kylis” Kyhlström
Gitarr, Johan “Furan” Lindström
Gitarr & sång, Anders “Hägga” Häggblom
Bas & sång, Peter “Peppe” Maier ( mannen som har en röd paljett kavaj)
Keyboard, Mats “Herman” Hermansson ( min käre bror)
Percussion & sång, Johan “Jonte” Börstell
Trummor: Mats “Mini” Hällnäs

Blåset:
Saxofon & sång, Johan “Lewin” Lewin
Trombon, Torbjörn “Tobbe” Roos
Trumpet, David Jönsson

Kören:
Sång, Christina “Titti” Swärd
Sång, Tessan Andersson

Nu börjar det….Det mullrar av lastbils motorer…motorljud….. Sen kör det igång med musik från snuten i Hollywood, “The heat is on” .

Kvällen går i 80-talets tecken. Vi känner igen låtar så som “sledge hammer”, “it´s raining men”….

Vi sitter och undrar vem som är kvällens hemliga gäst…Janne Åström, en läder klädd man som sjunger Midnight oils “Beds are burning”  och David Bowies:” Let´s dance”, han är grym, han sjunger som en gud.

Lite historik om Maskinen:

I slutet av 80-talet började Rock´n´ Roll Machine att kompa en mängd olika artister.
Det började med Haakon Pedersen, Lasse Lindbom, Peter Lundblad, Stefan Rydén m fl.
I början av 90-talet blev det Tommy Nilsson, Thore Skogman, Kurt Olsson, Lasse Berghagen, Anders Lundin, Mats Ronander, Tove Jaarnek, Tova Carson, Lili & Susie m fl.
1991 kom bandet i kontakt med Ted Gärdestad, det blev ett 5 år långt samarbete. Bandet repeterade med Ted på Balsta Musikslott i Eskilstuna. I oktober 1991 spelade Ted och RRM*) på “Frimis” i Örebro. Ted var hemlig gäst och det var hans comeback på scen efter ca 10 års tystnad. Ganska snart efter den spelningen kom bandet i kontakt med Harpo. Han hade på 70-talet jobbat mycket med Ted. Det beslutades att det skulle det bli en Revival Tour med Ted & Harpo och RRM sommaren 1992 . Det blev ett 20-talspelningar på betydligt större scener än vad bandet varit med om tidigare.
Mellan konserterna med Ted tog Harpo med sig RRM till Tyskland på stora galor och bandet fick spela för publik på 15 000-25 000 personer och hade nöjet att träffade många legender på galorna. Susie Quatro, Mungo Jerry (Ray Dorset), Sailor, The Rubettes, The Tremeloes, George McCrae, Leo Sayer, ELO och många fler med. Bandet fick chansen att spela på Gruga Halle i Essen, samma arena där många av bandmedlemmarna på TV sett sina stora rockidoler i direktsändningar i Svensk TV som pågick från midnatt till tidig morgon på lördagsnätter då och då under 70-talet.
1993 hamnade Ted etta på svensktoppen med “För Kärlekens Skull”, som ett nyinspelat extra spår på samlingsplattan “Kalendarium 1972-93”. Det blev en lång turné som tog RRM ihop med Ted till nästan alla svenska Gatufestivaler. Finalen på turnén var på Vattenfestivalen i Stockholm inför 15 000 personer. Det blev även radio, P3 Live, TV-inspelning ihop med Ted och RRM i TV3s & Z-TVs serie “Unplugged”. Som kuriosa kan nämnas att Helen Sjöholm var med i bandet på just den inspelningen.
Vintern 1996 den 13 december spelade RRM med Ted för sista gången det var i Gävle. Det skulle också bli Teds sista spelning någonsin. Han tog tyvärr sitt liv den 22 juni 1997 vid Häggviks station i Sollentuna.

Vid den här tiden blev flera av bandets medlemmar fältartist med resor ut till olika oroshärdar för att roa såväl svenska fredsbevarande soldater som soldater från andra nationer. Första resan, 1993, gick till Libanon ihop med delar av RRM och Curt-Eric Holmquist som kapellmästare och Tove Jaarnek som sångerska. Det blev även Makedonien/Kroatien med Harpo och Bosnien med Jill Johnson

Försvarets fältartister

Under beredskapsåren underhöll svenska artister våra soldater runt om i Sverige. Gamla tidningsurklipp vittnar om hur de allra populäraste artisterna stod på lastbilsflak, i hangarer eller på provisoriska scener utomhus och sjöng för de överlyckliga soldaterna. Vi har också sett gamla journalfilmer där Vera Lynn, Marilyn Monroe, Bob Hope och Elvis Presley och många fler under andra Världskriget underhöll trupperna ute vid fronterna i Europa. Men det var artister som Ulla Billquist, Alice Babs, Charlie Norman m. fl. som gladde de svenska soldaterna runt om i vårt land.

För att engagera en artist krävdes kontakter med produktionsbolag och managers. Långa diskussioner fördes av folk vid Försvarsstaben med artisternas ombud. Det handlade om tider, gager, ljud och ljus, ja om allt det som är självklart för dem som är insatta i showbusiness och som både kräver tid, kunnande och erfarenhet av den som skall ansvara för verksamheten. Med den erfarenhet som man skaffade sig av detta här i Sverige under beredskapsåren lades grunden för idén till att organisera Fältartisterna. Det skulle naturligtvis vara mycket lättare i framtiden om man i lugn och ro i fredstid kunde bygga upp organisationen kring artistverksamheten i fält med hjälp av artisterna själva. 1953 bildades Försvarets Fältartistkår som sedan blev Försvarets Fältartistförening 1956.
och idag heter vi Försvarets Fältartister och är en del av Svenska Försvarsutbildningsförbundet.

Allt sedan starten har vårt uppdrag från Försvarsmakten handlat om att utbilda och krigsplacera yrkesutövande sångare, musiker, skådespelare och andra typer av underhållare. Redan 1957 tjänstgjorde den första gruppen fältartister i internationella sammanhang och idag har c:a 400 av våra drygt 700 medlemmar fått chansen att öva sin krigsbefattning i utlandstjänst som fältartist. Ett grundkrav för att bli krigsplacerad eller att tjänstgöra internationellt är att gå någon av fältartistkurserna som sedan 1989 hålls på Falsterbo Kursgård i Höllviken.

En av de stora skillnaderna mellan Sverige och andra länder är att Sverige vill engagera så många olika yrkeskategorier inom sitt försvar som möjligt. Det gör att vårt svenska försvar idag inte bara består av soldater som har utbildning på att hantera vapen. Vi har i stort sett alla yrkeskategorier representerade bl.a. läkare, präster, tolkar OCH artister. Det finns 100.000-tals personer som är engagerade i vårt försvar genom de olika frivilliga försvarsorganisationerna t. ex. Lottorna, Kvinnliga Bilkåren och Svenska Försvarsutbildningsförbundet dit Fältartisterna hör.