Morandi är en rumänsk europopgrupp som bildades 2005.
Morandi är främst populära i länder som till exempel Rumänien,
Ryssland, Bulgarien, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ukraina och Grekland.
Man har i dessa länder bland annat haft hitlåtar som Angels Save Me och Colors.
Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och inte gensvarar för stimuli. Hjärnaktiviteten kan trots detta dock periodiskt vara mycket hög. Sömnens funktion är inte helt utredd, men mycket pekar på att det är en återhämtningsperiod då kroppen kan vila och läka medan hjärnan bearbetar intrycken från den föregående vakenhetsperioden.
Under sömnen sänks ämnesomsättningen i kroppen, med undantag för hjärnan under REM-sömn, som då har högre ämnesomsättning än vad den har i vaket tillstånd, och vid djup sömn blir andningen långsammare och musklerna slappnar av. Hos barn kan urinrörets ringmuskel slappna så mycket att urin rinner ut (sängvätning). Mjuka gommens muskulatur blir också mer avslappnad, och den kan då falla bakåt och hindra luftflödet i de övre andningsvägarna, varvid snarkninguppstår.
Råttor som helt hindras från att sova dör inom ett par veckor. Den direkta dödsorsaken är oklar, men tros hänga samman med en allmän kollaps av immunförsvaret.
En ängel är ett andeväsen, som förekommer till största delen inom de monoteistiska abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam, och vars uppgift är att tjäna Gud. Oftast förekommer de i de tre religionernas respektive heliga skrifter som budbärare mellan människorna och Gud, men de är även beskrivna som väktare, rådgivare, domare och krigare. Läran om änglar kallas angelologi.
Gordon Matthew Thomas Sumner, känd under artistnamnet Sting, född 2 oktober 1951 i Wallsend, Tyne and Wear, är en brittisk musiker och skådespelare. Innan solokarriären var Sting basist och sångare i gruppen The Police. Som soloartist och medlem i The Police har han sålt över 45 miljoner album. Han har erhållit över 16 Grammy-statyetter och nominerats till en Oscar för bästa låt.
Rainforest Foundation grundades 1989 av Sting och hans fru Trudie Styler, efter att de sett första hand förstörelsen av Amazonas regnskogar, och den förödande inverkan den hade på livet för den inhemska befolkningen som bodde där.
Stiftelsens första stora initiativet var att kampanjen för att skydda den mark de Kayapo indianer i brasilianska Amazonas. Detta resulterade 1993 i det rättsliga erkännandet och avgränsning av ett område med mer än 27.359 kvadratkilometer.
Under de senaste 20 åren har stiftelsen expanderat och diversifierad. Idag finns den New York-baserade Rainforest Foundation fonden, som generöst stöds av Sting. Detta ger finansiering, över USD 1,5 miljoner i 2007, för tre självständiga organisationer – Rainforest Foundation USA , Rainforest Foundation Norge , Rainforest Foundation Storbritannien. Dessa organisationer stöd direkt projekt i mer än 20 länder att skydda tropiska regnskogar och de människor som bor i dem.
Rainforest Foundation synsätt skiljer sig från andra organisationer genom att den är fast besluten att både mänskliga rättigheter och miljöskydd.
Tidiga försök till miljövård uteslutas ofta lokala befolkningar och ibland resulterade i påtvingad förvisning från sina traditionella landområden. Rainforest Foundation tror att det bästa sättet att skydda regnskogar är att låta de infödda människor som har bebott områdena i århundraden kontrollera och styra landet.
Ursprungsbefolkningarnas deltagande och sina kunskaper om den lokala ekologin är nu erkänd som den mest effektiva miljöledningssystem verktyg. Inte nog med att stödja konkreta projekt i tropiska regnskogsområden genomför Rainforest Foundation ut internationellt påverkansarbete kampanjer.
Erfarenheten har visat att en kombination av praktiskt arbete och lobbyverksamhet, är som alla bygger på lokala erfarenheter, är det mest kraftfulla verktyget för bestående förändring.
Uppdraget för Rainforest Foundation Storbritannien är att stödja ursprungsbefolkningar och traditionella populationer av världens regnskog i deras ansträngningar att skydda sin miljö och uppfylla sina rättigheter till land, liv och levebröd genom att bistå dem i:
1. Säkra och kontrollera de naturresurser som krävs för deras långsiktiga välbefinnande och hantera dessa resurser på ett sätt som inte skadar sin omgivning, kränka deras kultur eller äventyra deras framtid.
2. Utveckling av metoder för att skydda sina individuella och kollektiva rättigheter och få, form och kontrollera grundläggande tjänster från staten.
Mera information hittar du på: http://www.rainforestfoundationuk.org/Who_we_are
Stickare i alla länder, förena er! Efter det senaste oljeutsläppet i Nya Zeeland finns chansen att göra en riktig insats. Nya Zeelands pingviner behöver nämligen tröjor. När pingvinerna får olja i fjäderdräkten blir de snabbt frusna. Dessutom är det risk att de får i sig den giftiga oljan när de försöker rensa fjädrarna. En ylletröja hjälper mot båda de här problemen!
I förra veckan la nyzeeländska garnaffären Skeinz upp ett mönster på en pingvintröja i lagom storlek. Responsen blev stor och snabb. Hundratals pingvinjumprar har redan skickats in till butiken så behovet är egentligen täckt för tillfället men eftersom det här tyvärr knappast är sista gången pingviner oljeskadas så kommer butiken behålla extratröjorna så att de är redo nästa gång något liknande händer.
Miljönyhetssajten Grist skriver att iden om stickade ylletröjor för pingviner är inte helt ny. Liknande upprop har förekommit tidigare, till exempel vid oljeutsläpp i Australien, och de alltid fått stort gensvar. För ärligt talat, vem kan motstå att sticka en jumper till en frusen pingvin?
information från zickerman.
Lyssna på Dr appell hur dom tar bort snaror som ska fånga schimpanser samt hur dom räddar schimpanser som sitter fast i dem.
Hjälp till att rädda dessa schimpanser från dessa snaror…
Dame Jane Goodall, född 3 april 1934, engelsk primatolog, etolog och antropolog.
Hon genomför en fyrtiofyraårig studie av schimpansers social- och familjemönster i Gombe Streams National Park i Tanzania.
Ett av Goodalls största bidrag till primatologfältet är upptäckten av redskapsanvändning hos schimpanser. Hon fann att schimpanser petade med anpassade grenar i termithål. När hennes handledare Louis Leakey hörde talas om upptäckten sa han Nu måste vi omdefiniera redskap, omdefiniera människan eller acceptera schimpanser som människor.
Hon upptäckte även att schimpanser dödade och åt andra djur. Tills dess, 1960, hade man trott att schimpanser var vegetarianer, med undantag för myrätande. Många förvånades över schimpansernas våldsamhet, att de även gav sig på och brutalt dödade sina egna.
Goodall namngav de individer hon studerade, något som inte var gängse metod på den tiden då man istället använde siffror. Hon utfodrade sina studieobjekt medbananer för att komma dem nära, något som på senare tid har kommit att bli kritiserat och somliga menar att det kan ha påverkat bland annat resultaten om schimpansers aggressivitet.
Jane Goodall promoverades till hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitets Linnépromotion den 26 maj 2007.
Att bli volontär är en önskan att jag ska kunna bli någon dag.. jag skrapar triss lotter för att kunna finansiera det hela.. men för sjutton jag vinner ju aldrig.
Schimpansen är ett intelligent djur som på många sätt liknar människan. De hälsar, ler när de är glada.
Schimpanserna på Chimp Eden kommer från hela världen och är ofta undernärda och misshandlade. De kan ha använts i cirkussammanhang, levt i undermåliga djurparker eller övergivits som ”lek-kompisar” av privatpersoner. Schimpanserna fl ygs till projektet där de sätts i karantän i tre månader innan de varsamt släpps in till de andra djuren. För närvarande finns ca 30 schimpanser i olika åldrar på projektet – alla med olika trauman bakom sig.
Schimpansprojektet är en kombination av lektioner och praktiskt arbete där du under två veckor får möjlighet att närmare studera schimpanserna. Du lär dig bl.a. mer om djurens levnadsvillkor och deras människolika beteenden. Förmiddagarna (den första veckan) ägnas åt lektioner i schimpansers beteenden. Du lär dig även om dessa djur i ett historiskt och globalt perspektiv. Du får även en inblick i dagens stora problem, dvs. tjuvskytte och hur Sydafrika jobbar för att minska risken för utrotning. Lektionerna hålls av kunniga specialister.
Eftermiddagarna ägnas åt att studera och registrera schimpansernas beteenden – alla deras rörelser och aktiviter, deras kontakter med de andra schimpanserna mm. Den första veckan får du observera enstaka djurs beteenden. Den andra veckan får du studera och registrera flera individer eller hela gruppens beteenden både under för- och eftermiddagarna. Du kan också bli ombedd att hjälpa till med praktiska göromål som att röja i den omgivande game reserven (där det finns en mängd djur, såsom giraffer, zebror och antiloper) och hjälpa de anställda med andra dagliga sysslor.
Observera! Du har inte närkontakt med schimpanserna. Dels kan de bitas, dels finns risk att du för över smittsamma sjukdomar till dem.
Chimp Eden är en reahabiliteringsprojekt för skadade schimpanser. Målet är att återförena djuren till deras naturliga miljö men även sprida kunskap om schimpansen och vad som skadar den.
Schimpansprojektet Chimpanzee Eden är en rehabiliteringsverksamhet som drivs av The Jane Goodall Institute. Projektet leds av kunniga och erfarna ledare. Tack vare detta kan Volontärresor erbjuda dig en välorganiserad upplevelse. Det är en garanterat lärorik och spännande vistelse för dig som volontär.
Hårarbete är en snart 200 årig konst som behärskats av kullorna i byarna runt Orsasjön, men främst av de i byn Våmhus. Denna by var på 1800-talet en fattig bygd där livet var hårt och marken mager. Nödår kom och gick och man var i behov av ytterligare en inkomstkälla. Runt 1820 så kan man läsa att ”det uti stugorna har börjat tillverkas smycken av hår”. Var kullorna fick denna kunskap ifrån är oklart. En teori är att några Våmhuskullor kommit i kontakt med perukmakare i England och sett att det gick att göra pengar på arbeten i hår. Perukmakarna ska ha lärt flickorna de tekniker som behövdes för att arbeta med hår. En annan teori är att hårarbetet vuxit fram ur kunskapen att göra tagelringar som tillverkades tidigare. Kvinnorna kunde färga taglet i olika färger och flätade det så att ringarna fick minnesord runt om. Ibland så blandade man taglet med hår eller så byttes taglet ut helt mot hår. Steget från att göra ringar till att göra armband, halsband och örhängen är inte så långt.
Hur än hårarbetet uppstod så kom det att bli en mycket viktig inkomstkälla för socknen Våmhus. Att hårarbetet fick en sådan genomslagskraft kan bero på att det var brist på ädla metaller på grund av Napoleonkrigen. Hårarbetet gjorde att stommen av smycket kunde bestå av hår och endast låset eller andra detaljer behövde vara av guld eller silver. Hårkullorna gjorde inte bara smycken av hår utan även löshår, valkar och postischer som krävdes för att göra de komplicerade håruppsättningarna under 1800-talet. För att markera sin position och sina tillgångar så skulle kvinnorna ha ett stort hår. Inga fattiga hade råd att lägga pengar på att underhålla sitt egna hår.
Det var aldrig någon brist på hår eftersom man sparade på allt, till och med avkammat hår. Kvinnor skulle ha långt hår för att ”förföra” en man, men när hon gifte så fick kvinnan inte visa håret. Många kvinnor valde då att klippa sig kort vilket resulterade i långa flätor som hårkullorna kunde använda. Att vara ogift och ha kort hår var en stor skam. Fattigare ogifta kvinnor valde ändå ibland att sälja sitt hår till hårkullor för att få in pengar. Beroende på kvalitet och färg kunde priserna växla något. Priset på hår låg i mitten av 1800-talet på ungefär 25 öre lodet (1 lod = 13,28 gram), men för riktigt fint hår kunde man betala uppemot 1 krona lodet. Grått hår var till exempel alltid eftersökt och dyrt, eftersom äldre hade större behov av lösflätor då deras hår blivit tunnare. En lösfläta kostade på 1870-talet omkring 1 krona och samma pris gällde för en lång damkedja som tog ungefär en dag att tillverka.
I Dalarna så var folket fattigt och kvinnorna kom att lämna byn för att ge sig ut på årslånga resor för att sälja sitt hantverk. Hårkullorna reste oftast i grupper om tio till tolv flickor. När man var konfirmerad så var man tillräckligt gammal att följa med någon äldre kulla, som elakt kallades för skällko, på hårarbetsresor. Innan man kunde resa så fick man först lov att lära sig svenska för hemma i Våmhus talades bara våmhusmål vilket har mer likhet med isländskan än med det svenska språket.
Hårarbetet fick en förtjänstfull marknad utomlands och många stugor i byn har kunnat räddas tack vare resorna till länder som bland annat Ryssland, Danmark, England och baltiska länderna. Kullorna skickade hela tiden hem pengar till sina familjer i Våmhus. En kulla skickade under 1860-talet hem 2000 riksdaler vilket på den tiden var en generalsårslön. Under några decennier fick hårarbete in mer pengar till byn än alla männens inkomster från skogen, jorden och herrarbetena fick tillsammans. Hårkullorna var så skickliga på sitt hantverk och på affärer och några var till och med kungliga hovleverantörer och hade handskrivna visitkort från Hennes Majestät av England.
Under en 20 års period, 1860-1880, gjordes 3000 hårarbetsresor från våmhus, som vid den tiden hade 475 hushåll och mindre än 2000 invånare. Våmhus har troligtvis haft det mest vidsträckta flyttningsfält som någon svensk landsförsamling kan uppvisa. Våmhus har även flest antal immigranter per invånare i hela Sverige. Det som gör historien med hårkullorna så intressant att det bara var kvinnor som gav sig ut på dessa strapatsrika resor. Männen var de som var hemma och tog hand om barnen och gården. Ha i minnet att detta är 1800-tal och kvinnor på den tiden var omyndiga. Att kvinnorna inte blev arresterade för lösdriveri kan man tacka den vackra folkdräkten för. Den blev ett signum för att kvinnorna inte var tiggare eller lösdrivare utan redigt och ärligt folk från Dalarna.
Hårarbetets storhetstid var mellan 1830-1914. Det som var slutet för smycken av hår var när bobben (kort frisyr) kom på 1920-talet. De fanns inte tillgången på långt hår och behovet av peruker och lösflätor försvann. På 1930-talet ansågs hårsmycken som skräp och under de stora städardecennierna så brändes både smycken och verktyg. På 1950-talet var hårarbetet nästan helt utdött. Det fanns två äldre damer kvar Ada Ryttar och Bälter Elin som fortfarande besatt kunskapen om hur man gjorde hår till vackra smycken. Dessa två damer bestämde sig för att hålla en kurs i hårarbete. Detta gjorde att kunskapen överlevde.
Idag så hålls årliga kurser för eleverna på mellanstadiet på skolan i Våmhus. Det finns ett nätverk för hårkullor som kallas för Hårnätet och det grundades av Joanna Svensson. Idag så finns det ett 20-tal aktiva hårkullor och ett hundratal som besitter kunskapen att förvandla hår till de vackraste smyckena. Det är fortfarande många som aldrig hört talas om detta hantverk, men hårkullornas historia sprider sig och berör allt fler. Även idag i vårt samhälle så har håret en stark betydelse för oss människor. Hur många föräldrar klipper inte den första hårlocken från ens barn? Hårets mystik trollbinder oss fortfarande 200 år efter det att hårkullorna skapade sina stigar i Europa.
Vilket fantastiskt hantverk, rena rama konsten!!
Mera finns på: http://www.harsmycken.se
http://youtu.be/A3A1nprfuJs
